Jag älskar att kolla in i dina ögon.Dina bruna ögon.Se hur du ler mot mig.Jag älskar att höra dig skratta.Veta att jag gör dig lycklig.Jag älskar att se dig trumma i luften i takt med en låt.Jag älskar att kyssa dig.Jag älskar när vi får ögonkontakt och båda ler.Jag älskar allt med dig.

Men jag hatar när jag är ledsen.När jag ser hur du slår om.Du slår om från "normal" till orolig.Du kramar mig.Din röst förändras.Din blick förändras.Hela ditt sätt förändras.Du försöker få mig att skratta.Försöker ta reda på vad som hände.

Jag är en porslinsfigur.Man behöver inte tappa mig.Jag kan gå sönder så lätt.Men varje gång så lagas jag.Sedan går jag sönder igen.Kommer det komma en dag då det saknas en bit och jag förblir trasig?

Igår.Igår skulle vi prata ut.Jag minns rädslan som steg när din bil svängde in på parkeringen.Hur rädd jag var när jag hörde nyckeln i låset.Men när jag vände mig om så log du.Rädslan rann av mig bit för bit.Pratet gick bra.Jag grät inte.Du fick mig skratta.Du påminde mig om hur mycket jag älskar dig.Hur kunde jag någonsin tvivla på hur det skulle gå.Klart det skulle gå bra.Det gick bra.Allt löste sig.

Just nu behöver jag dig.Jag fryser.Kylan har ett hårt grepp om mig.Precis som mina demoner.Du sover.Jag vill inte väcka dig.Jag ska ställa mig i duschen.Låta varma droppar rinna längst min kropp.Spola bort greppet demonerna har om mig.Låta tankarna vandra till alla möjliga platser.Kanske leta bland alla minnen jag har med dig.För utan dig så är jag inget.

Dagen började bra.Sedan skedde ett misstag.Människor borde få göra misstag.Men i din värld måste man vara perfekt.Man får inte göra misstag.

Varma tårar rullar ner för mina kinder.Mina demoner har vaknat.Dem sliter i mig.Drar mig ner till avgrunden.Det gör ont.

Jag vill så gärna ta något vasst.Dra det över armen.Känna blodet rinna.Men nej.Jag måste vara stark.Jag måste vara stark för kärlekens skull.

Jag är äntligen framme.Vägen till din lägenhet var hemsk.Kylan var inte så intensiv som jag hoppats så mina demoner kämpade med att gräva sig ut ur mitt bröst.Med sina sylvassa klor slet dem i mig.Sedan gick jag förbi en djävul.En som förstört mitt liv.Konstigt nog så tog demonerna en liten paus.Mitt hjärta slog mycket snabbare.Nervositeten steg.Några meter senare så började demonerna slita igen.

Väntan börjar nu.Väntan på att du ska komma hem.Väntan på att mina demoner äntligen ska lägga sig och sova igen.

Jag sitter framför en skärm,lyssnar på daughtry och tänker tillbaka på idag.Jag fryser,men jag förtjänar det.Jag har sårat dig.Jag har sårat den jag älskar allra mest.Varför ska jag alltid starta bråk? Varje dag är jag rädd att förlora dig.Efter varje gräl tror jag att du ska lämna mig.Mitt liv med dig betyder allt för mig.Jag tänker inte ge upp så lätt.Men jag är rädd.

Senare ikväll så ska jag till din lägenhet.Jag är rädd.Rädd för vad du kommer säga.Jag vet att det var min idé att prata ut om detta,men det är skrämmande.

Jag kommer gå ut i kylan.Den kommer bita tag i mig.Den kommer kväva mina inre demoner för ett ögonblick.Jag kommer njuta av få lite kontroll.Sakta men säkert kommer jag komma närmare och närmare.Till sist kommer jag trycka på knappen till hissen.Den kommer komma och sakta kommer jag släpas till din våning.Jag kommer sätta nyckeln i låset.Kliva in.Klä av mig ytterkläderna.Sedan får jag vänta.Vänta på att du ska komma hem.När du äntligen kommer hem kommer rädslan stiga.Du kommer ta av dig ytterkläderna.Kanske ler du? Eller kommer du vara helt allvarlig? Du kommer nog sätta dig brevid mig.Någon av oss kommer börja prata.Sedan slutar det förhoppningsvis bra.Jag vet att jag kommer gråta oavsett.För jag är trasig.Jag kan inte prata allvar utan tårar.Men jag älskar dig.Och det är allt jag verkligen vet.Jag vill vara med dig för alltid.