Jag hatar det här.Jag hatar att vänta på att du ska skälla ut mig.Vi vet båda att du kommer göra det.Väntan är för jävlig.Du tar livet av min själ.Min livslust.Du kväver den långsamt.

Jag har inte ätit ett riktigt mål mat på 48 h. Vilket oroar min älskling. Personligen så bryr jag mig inte.Det är två dagar. Man kan klara sig utan mat max 14 dagar. Jag har ingen aptit..

Kan detta vara början på en ätstörning?

Jag oroade tydligen en läsare,så jag vill bara säga att jag mår relativt bra nu för tiden. Det var värre för ca 1 och ett halvt år sedan. Och jag har haft det rätt tufft hela livet,jag tänker inte skriva ut hela min livshistoria här,men mycket mobbning har det varit bl.a.Men jag har fortfarande det väldigt tufft ibland,och det är just den delen av mitt liv som jag skriver ut här. Just för att kunna skriva av mig. Mina dagar är inte fulla av ångest och självmordstankar,men nästan varje dag mår jag dåligt en stund.

Jag har en underbar pojkvän,ett relativt bra liv och mår relativt bra om dagarna. Låt inte mina texter skrämma er.Jag kan försöka klämma in lite roliga saker i denna blogg också :)

Jag är upprörd.En annan människas ord kan verkligen såra.Tårarna har slutat rinna.Men jag känner det.Jag känner hur tårarna samlar sig och vill komma ut.Jag är upprörd och frustrerad. 

Så många gånger har mitt liv slagits i tusen bitar.Varje gång sitter jag där.Sitter med alla bitar.Gråter över hur lång tid det kommer ta att reparera.Sitter med alla bitar i mina händer.Kan inte hålla i alla bitar.De faller på golvet.Går sönder i ännu flera bitar.Varje gång jag försöker plocka upp bitarna och sätta ihop dem så tappar jag någon bit.Den biten går sönder och blir till flera bitar.Och mitt liv fortsätter raseras.Jag sitter med alla trasiga bitar.Ett pussel.Det finns inget facit.Det är bara att pussla ihop bitarna.Ibland passar bitarna ihop.Jag kanske kan lyckas.Men för varje bit som passar i pusslet och gör det mer komplett,så tappar jag några bitar som går sönder och ger mig minst lika många bitar igen.Pusslet bara växer.Bitarna är för många.

Men för din skull min älskade,så ska jag hålla bitarna försiktigt.Jag ska inte tappa dem.Och tillsammans så ska vi bygga färdigt pusslet.Vi ska bygga tills det är komplett.För din kärlek är limmet som behövs för att pussla ihop mitt liv igen.