Jag älskar dig så jävla mycket. Jag har alltid sett dig som min räddande ängel. Men efter dessa två dagar så verkar det som du kommer lämna mig när som helst. Jag vet att du inte kommer det. Du har sagt det flera gånger. Men känslan finns där. Du har känslan av att jag ska lämna dig. Så vi behöver prata. Precis som du sa till mig i natt i telefonen. Jag är så jävla rädd. Jag har alltid varit lycklig med dig och jag vill behålla det så. Tänk om sagan tar slut? Jag kan inte leva utan dig. Du är mitt allt. 

Vi har gjort framsteg tillsammans. Utan din hjälp så skulle jag inte ha kommit så här långt. Jag vill ha kvar dig på min sida. Jag vill inte att du vänder dig emot mig. Jag kommer alltid älska dig. 

Oron stiger i min kropp. Vad kommer du säga? Kommer du säga att du inte orkar längre? Eller kommer du vara kvar vid min sida precis som jag vill? 

Jag känner att jag är förtvivlad. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag har ett tryck över bröstet och har lite svårt att pressa ner luften i lungorna. Jag är livrädd. Det känns som om jag förlorar dig. Som om du sakta glider ifrån mig och jag står hjälplös kvar och ser efter dig. 

Varje sekund utan dig gör ont. Varje sekund utan din kärlek och värme gör ont. Men det som gör mest ont är när vi bråkar. Jag vill inte bråka. Jag vill att vi ska vara sams. Jag måste skärpa mig. Jag startar de flesta bråken eller gör en vanlig diskussion till ett bråk. Jag är så ledsen för alla gånger jag sårat dig. Jag hatar mig själv för det. Du förtjänar så mycket bättre.  Snälla stanna med mig. Ge mig en chans att förändras.