Tänk om jag aldrig mått dåligt. Hur hade mitt liv sett ut då? Hade jag funnit min älskling då? Jag tvivlar faktiskt. Jag ångrar nog inget val jag gjort.För varje val jag gjort har påverkat mitt liv på något vis och lett mig till något annat.Livet är fullt av möjligheter.Nästan varje val är en möjlighet.Jag har många slösade möjligheter.Saker jag kunde gjort men inte vågade.Jag kanske ångrar det lite,men ändå inte. 

Jag försöker att inte låta några möjligheter gå till spillo,men det är svårt.Jag försöker göra vad jag kan med mitt liv.Leva fullt ut.Men det är svårt när man dras ner då och då.

Jag är en sån barnslig människa. Om jag blir ledsen/arg på min älskling så ignonerar jag honom bara. Han försöker prata med mig men jag svarar inte.Jag är glad att han försöker.Det får mig känna att han bryr sig.

Men varför är jag så barnslig? Jag vet inte. Jag har ingen anledning egentligen.Jag är en patetisk ursäkt till människa.

Men jag älskar honom.Jag älskar honom så sjukt mycket. Om jag inte blir bättre på kommunikation så kommer han säkert lämna mig.Han kommer lessna på mina barnsliga upptåg.

I ett förhållande ska man ge och ta,right?

Jag har lätt för att bli självisk och glömma att säga tack.Jag har även svårt att visa uppskattning. Men min älskling ger så mycket.Han ställer alltid upp på mig.Ger mig saker.Och jag ger honom nästan dåligt samvete om han inte ger mig t.ex en choklad.Jag har alltid manipulerat människor för att få saker.Verkligen försökt tigga.Men jag mår inte direkt bra av det.Jag blir besviken när jag misslyckas med "tiggandet" och får dåligt samvete när mitt "offer" gör som jag vill.

Jag är en komplicerad människa och kommer nog alltid vara det.På så vis känns det som jag verkligen är one of a kind.För jag har aldrig mött någon som har flera egenskaper gemensamt med mig.

Gång på gång så trycker du ner mig.Psykisk misshandel kan göra mer ont än vad man kan se.Känslor går att dölja.

Om du kunde se vad du gör med mig,skulle du bli rädd? Ledsen? chockad? glad? jag vet inte. Jag kommer aldrig få veta tror jag.Jag kommer aldrig säga emot dig.Du är den enda som gör att jag håller mig "i skinnet". Du är den enda som får mig känna mig rädd och ledsen när du är arg.Ingen annan har den makten. Men du har dina stunder,det lilla,som gör att jag inte hatar dig.Du kan vara en generös ängel men du kan även vara en egoistisk djävul.Och allt därimellan. 

Även om jag ville säga emot dig så skulle jag inte det.Jag har sett andra göra det.Jag har sett hur det slutar.Det är inte värt det.

Men du ska inte få förstöra för mig. Jag måste sluta låta dig kontrollera mig.Jag är inte en marionett docka.Jag har alltid levt enligt mina egna regler när du inte är i närheten.Jag måste återfå kontrollen över mitt liv,hela mitt liv.Inte bara den delen jag äger nu. 

Jag hatar det här.Jag hatar att vänta på att du ska skälla ut mig.Vi vet båda att du kommer göra det.Väntan är för jävlig.Du tar livet av min själ.Min livslust.Du kväver den långsamt.

Jag har inte ätit ett riktigt mål mat på 48 h. Vilket oroar min älskling. Personligen så bryr jag mig inte.Det är två dagar. Man kan klara sig utan mat max 14 dagar. Jag har ingen aptit..

Kan detta vara början på en ätstörning?

Jag oroade tydligen en läsare,så jag vill bara säga att jag mår relativt bra nu för tiden. Det var värre för ca 1 och ett halvt år sedan. Och jag har haft det rätt tufft hela livet,jag tänker inte skriva ut hela min livshistoria här,men mycket mobbning har det varit bl.a.Men jag har fortfarande det väldigt tufft ibland,och det är just den delen av mitt liv som jag skriver ut här. Just för att kunna skriva av mig. Mina dagar är inte fulla av ångest och självmordstankar,men nästan varje dag mår jag dåligt en stund.

Jag har en underbar pojkvän,ett relativt bra liv och mår relativt bra om dagarna. Låt inte mina texter skrämma er.Jag kan försöka klämma in lite roliga saker i denna blogg också :)

Jag är upprörd.En annan människas ord kan verkligen såra.Tårarna har slutat rinna.Men jag känner det.Jag känner hur tårarna samlar sig och vill komma ut.Jag är upprörd och frustrerad.